Om ensamhet.

En sam.

Ett lustigt ord. En, det är ju en, att va en. Sen kommer sam, handlar ju om att vara samman med andra. Att vara tillsammans med sig själv helt enkelt och är du tillsammans med nån, är du ju inte ensam… men, men.

Hade värsta krisen nån stans i sena tonåren, ville på nåt sätt inte acceptera att vi alla är ensamma, har varit mitt stora livstrauma tror jag, börjar foga mig nu tror jag.

Hellre ensam själv, än att vara ensam tillsammans med andra.

Eoner av ensamhet

ligger framför

det som har varit

lösgjord från alla bojor

svävar jag fritt

i väntan på

i väntan på

iiiiiiiiii

jag ropar ut i det blå

oändligt stora

mina ord far vilse

borttappade

hängande som små kristaller

frusen längtan

efter magman

innandömet

iiiiiiiiii

färdas långt

längre än väntat

jorden kallnar

kyls långsamt

liksom vi

stillnar

stelnar i en form

som inte längre passar

iiiiiiiiii

sista utropet

får vara

målar eldsprutande vulkaner

målar eldsvådor som sprider sig in i lägenheten

vad gör jag nu

så här skulle det inte bli

vem är du

som tror du styr allt

är du gud eller

bara häng på

den där himmelsblå uniformen igen

ta hissen ner

till helvetetsporten

och börja om

iiiiiiiiii