Dammråttorna bidar sin tid.

Dammråttor frodas i hörnen. De kryper fram över golven och kittlar under fötterna. Är mitt lilla sällskap denna dag.
Vaknar vill. Vad göra med denna vinterdag? Magen är ovill och omgivningen butter.
Ljuset omger mig och det vita frusna. Det finns saker att göra. Som alltid.
Igår dammsög jag. Fast inte här.
Idag kanske jag ska gå ut innan mataffären stänger. Kanske.
Telefon är tyst. Nog lika bra.

En dag = ett liv.

Vaknar till ingenting. Vaknar till ett tomrum som ska fyllas. Vaknar till en väntan på förlösning.
Vaknar och det är lördag. Jag är ledig. Solen stannade kvar i sin säng. Ville också men gick upp ändå.
Kom inte längre än till toaletten innan frågorna om livets mening hoppade upp på min rygg. Och magen tyckte inte om quinoan jag åt igår.
Tänker att jag borde gå en promenad i alla fall, det är ju bra, eller packa upp nån kartong, eller rensa lite papper, eller plantera om blommor, eller lägga upp gardiner, eller koka en snäll soppa, eller måla en bild, eller skriva på min bok, eller gå tillbaks till sängen och lägga mig och läsa eller...
Listan är oändlig. Det svåra är alla dessa tusentals beslut för en trött hjärna, skapt för en enklare värld.
Ja, idag är det en sån dag jag vaknat till.

Små kvällsfunderingar.

Sitter och väntar på att Girls ska börja. Magen kurrar lite och snön glittrar under gatlyktan. Där hänger en lysande istapp som påminner om smältning. Om vår och att även gamla hjärtan kan förändras. Grannarna är vakna så jag är inte ensam.
Imorgon ska jag åka till en vän och måla. Har inte så många ord nu men det är lugnt.
Lustigt att upphittade musikmaskinen gömt sig i åtta månader i en korg jag tittat på varje dag. Undrar hur mycket som gömmer sig framför våra ögon egentligen?

Livet tränger sig på.

Om hon bara visste hur man gjorde för att leva? Sådär som alla andra verkar göra.
Om luften omkring var tunnare och enklare att handskas med.
Lite ljusgrönare.
Hon funderar på att börja röka igen. Efter en månads uppehåll. Magen blir ännu mer katastrof utan.
Hon sover på saken och vaknar och tar beslut. Så många beslut hon ännu inte vuxen att fatta men ändå måste.

Plötsligt tog energin slut.

Röda hjärtan flyger i luften. Förbi henne.
Läpparna omsorgsfullt utformade. Okyssda av vardagens slit.
Den ljusgröna färgen växer in i mörkret.
Det finns något hon ännu inte förstått. Det finns något som fortfarande väntar. Det finns.
En puls vi alla delar.