Hackspetten hoppar upp och ner på stammen. Verkar lika gärna gå baklänges. Mina vänner fåglarna syns tydligt igen. Aspen har inga blad kvar. Ligger som ett värmande täcke på marken istället. Och jag har två yllefiltar i sängen. Räcker inte. Inser att jag inte skulle klara av många dagar när kriget kommer. Om kriget kommer? Något är fundamentalt fel på världen när Trump, en jättebaby utan impulskontroll kommer bli vald till president i världens största demokrati. Om det nu verkligen är?
Svårt att leva i denna vansinniga tid. I denna helt sinnesjuka värld. Och är man en människa som inte tar lätt på tillvaron så blir det nästan omöjligt. Men löven faller, naturen förbereder sig för en halvdvala i väntan på bättre tider eller? Som ett hjul som bara snurrar runt, runt. Världen har funnits i miljarder år och vi människor så kort tid men ändå tagit oss rätten att bestämma och försöka kontrollera allt. De roströda löven försöker trösta. Den guldfärgade novemberkaktusen öser ut sina blommor. Lyser upp novembermörkret.
Portugal hägrar, 5 veckor framåt i tiden. Kanske sista gången, så tänker jag om allt numera. Såg en amerikansk film med Susan Sarandon som fick Als och drack något de köpt på nätet så att hon dog. En vacker film. Att se döden som en möjlighet, ett äventyr, något jag inte upplevt förut. Hur ska det gå till? frågar jag bara. Börja tro på Gud som hjälp. Kanske går det, för som jag skrev häromdagen om ett råd från framtiden, så ska jag inte ska oroa mig så mycket.
Upp och ner på stammen. Vad äter den? Insekter i trädet kanske eller småfåglarnas nötter. Så lite jag vet om mina närmaste grannar. Skamligt. Nej, nu får du vara lite snällare mot dig själv, annars blir det inte kul alls. Varför ska du bry dig om hackspettar? Ja varför ska vi människor bry oss om naturen alls. Vi är oss själva nog. Glada att se hackspettens röda färg lysa upp i mörkret. Precis som han inte har något bättre för sig än att att glädja dig. Du får ta hand om dig själv. Det får vi alla göra. Ensamheten ohygglig i våra stenstäder men är som det är.
Dags att laga lite mat, vad sägs om en död djupfryst torsk full av nanoplast. Fångad i nordostatlanten, paketerad i Kina och försåld på Coop. Så sjukt men fisken från Östersjön är ännu mer oätlig. Broccolin kommer i alla fall från Spanien och riset från Pakistan. ”Hej och hå jungman Jansson ännu friskar nordanvinden”… Nu kommer regnet igen och alla de kloka fåglarna försvinner. Snart mörknar det, vintertiden är här. Jag tittar ut i dunklet. Inget att se längre. Något att glädjas åt. Att inga eldar lyser upp. Att inga bomber fälls. Att tystnaden fortfarande råder i vårt lilla land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar