Jag gick ut i går kväll för att kolla på solnedgången fast jag hade feber. Gick förbi en tjej som satt och rökte, på en bänk som var byggd runt ett träd. Hon hade röd klänning och målad röd mun och bredklackade svarta skor. Hon var som en tavla. Vi började prata. Jag sa att hon var så fin och hon tyckte att jag passade i rött sen avslutade hon med att säga: Du strålar. Tvivla inte på dig själv. Det tog jag med mig bort till solen. Jag ångrade att jag inte fotade henne, men när jag gick tillbaks var hon borta.
Varje gång jag är på Gotland vill jag bo här. Idag kom jag i samtal med en kvinna som jobbade på KTH och som bott här i 16 år. Hon tyckte jag skulle flytta hit fast det inte fanns någon tunnelbana. Hon berättade vidare att Liberalerna i Visby går till val på att rusta upp kallbadhuset. Många gotlänningar är tydligen sura på att biblioteket har bättre öppettider på sommaren. Mycket hänsyn som ska tas till fastlänningarna.
Det blåser kraftigt idag. Jag är rädd för att båten ska gunga men det behövde jag inte oroa mig för, sa hon som jobbade på KTH och det var ju skönt. (Fast det visade sig att hon hade fel. Det blåste så mycket att jag fick stå ute hela resan men det var ganska häftigt.)
Alvedon är bra. Tog ner febern en grad så nu känner jag mig bättre, men stod över badet. Hade velat ta ett sista dopp för i år men blev inte så. Hade velat se galgbacken också men var för långt att gå. Men inget hindrar mig att åka hit senare i höst, bara jag hittar någonstans att bo. Fängelset kostar visst bara 375 kronor per natt men är fuktigt och unket enligt alla recensioner, så det får vara.
Och sen var det ju den där boken som skulle bli klar. Om tunnelbanan eller om mig eller hur det nu var.
Flaggorna rör sig i vinden och linorna slår mot stängerna. Ett behagligt ljud. Några bilar passerar långsamt, de får tydligen inte köra fortare än man kan gå just här. Någon sjöfågel skriker till, kanske vill väcka mig. Söndag eftermiddag går mot kväll. Något stillsamt över dagen. Och sommaren går över i höst. Har säkert redan skett i Stockholm, men här förlängdes sommaren en vecka.
De mörka molnen närmar sig. Skymmer solen. Dess strålar lyser fortfarande rakt upp och även ner i hålrummet. Sånt som sågs som järtecken på att Gud fanns förr. Om Gud finns är han nog trött på oss människor, som förstör allt vi har omkring oss. Han har säkert gett upp och engagerat sig i andra världar. Det hade jag gjort i alla fall.
