Den här
veckan plockade jag bara fram lite gammalt. Var en sån vecka. Tar gärna emot
synpunkter!
Jag har lämnat staden och flyttat ut i förorten.
Första kvällen blev jag rädd för tystnaden och ångrade mig nästan. Men sen
hörde jag det välkända bruset.
Tensta är omgivet av europaväg 18, som omsluter på
ena sidan och på andra, inhägnat av järnvägspår. Det finns inte minsta springa
att slippa igenom. Under mig går tunnelbanan in till Kungsträdgården.
Min lägenhet ligger två våningar upp men ljudet
från tågvagnarna hörs tydligt. Det förföljer mig, jag som slutade som spärrvakt
för att komma ifrån. Ett märkligt svischande ljud som bara jag hör. Det kräver
tystnad för att upplevas och känns som en svag vibration i skelettet. Ju mer
jag springer bort från stadens oväsen, desto värre verkar det bli.
Jag är bunden av alla dessa leder som äter sig in i
mitt nervsystem. Kommer jag någonsin bli fri? Kanske om jag flyttar till en
väglös ö.
Numera arbetar jag på högstadiet i Rinkeby, en tyst
och vilsam plats med stillsam fläkt av världen. Trots detta är jag trött när
jag går hem i motvind. Mitt liv; en strävan att gå mot vinden, att försöka göra
det omöjliga, istället för att bara ge upp och låta mig föras in i livets dans.
Min förort.
Längtar vindens sus i poppeln
längtar lommens klagande skri
längtar vattnets lek mellan mina fingrar
fast i isande kyla bland legoklossar
tunnelbanan ett elastiskt rep
drar mig fram och tillbaka
mellan arbetsmoduler och imiterade hem
teven målar min värld blå
stilla ödslig
mitt hjärta slår sakta
dröjande tvekar
tvingas av gummisnodden
att om och om igen
försöka leva.
Var är min plats?
Kan inte skriva
blir banalt
redan sagt
så tänkte jag aldrig förr
trodde jag hade en röst
visste inte att tungan var avskuren
stoppad i behån
sparad för framtida bruk
det finns en plats för varje människa
säger Bodil Malmsten
jag letar fortfarande
trött på döda andar
trött på de levande
men tröttast på mig själv
vill komma ut ur mitt fängelse
men nyckeln är slängd i floden
borde hållit mer ordning på mina saker
rensat i röran
du fick nyckeln till mitt hjärta
som han sa Paul för länge sen
och höll mig vaken hela nätterna
för han hade så mycket att lära ut
min värld har krymp nu
precis som teven
vill inte gå upp ur sängen
bind fast mig så jag slipper
jag kommer från ett annat solsystem
var det en som sa
men folk säger så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar