Vad gömmer sig bakom dörren?

Dörren är stängd.

Vad som finns där bakom vet jag inte.

Jag är för liten för att nå upp till handtaget

och om jag så gjorde

är den säkert låst.

Vad finns bakom porten?

Kanske en lång korridor med en massa olikfärgade dörrar.

Ska jag välja den blänkande ståldörren där varje fingeravtryck skriker ta bort mig. 

Eller den rostiga järndörren som leder in i en nerlagd fabrik med stora salar som ekar av tomhet. 

Eller den obehandlade trädörren som öppnas rakt in i en susande tallskog jag gärna går vilse i. 

Eller den oljeglänsande teakdörren som släpper ut mig i en tropisk drömvärld med kritvit sand och turkosskiftande vatten jag svävar bort i.

Det finns så många dörrar. Jag önskar ofta att jag var född tidigare, när skomakarungen blev vid sin läst. Ett liv med färre val men också färre möjligheter.

Något trollspö äger jag inte längre. Det bröts itu när jag var fyra år. Skulle jag önska något vore det en bättre hälsa, att vilja vakna glad för att leva. Jag kan också önska ett fint hus, en snäll man som älskar mig, pengar att kunna leva bra och resa för, men allt känns ändå som en utopi, så det är ingen ide.

Det som står i vägen för allt detta är jag själv, alla mina saker och mitt sätt att tänka och hur ska jag kunna ändra på det? "Åt den som har skall varda givet" som det står i Bibeln och är jag då inte uppväxt i ett kristet land?

Så jag tror jag skiter i dörren, hoppar ut genom fönstret och flyttar till en ny lägenhet med balkong. Alltid händer det något, i den bästa av världar, för oss alla som lever i Sverige. 

Någon strateg har jag aldrig varit, förutom när jag spelar spel. Önskar jag kunde se mitt liv som ett stort spel istället. Då skulle jag kanske förstå att partiet snart är slut. Har faktiskt insett att om jag var lika bra på att leva som jag är på att spela wordfeud, så skulle mitt liv vara fantastiskt.