Det
monotona ljudet av grindar som öppnas och stängs söver henne. Hon har tröttnat
på att titta på folk som springer förbi. De första åren var det lite kul men nu
tittar hon oftast ner. På datorn eller tidningen som ligger framför henne. Är
detta slutet på mitt strålande arbetsliv, tänker hon. Blev det inte mer än så.
Jaja, inget att göra åt. Hon har redan börjat drömma om pensionen. Och oroa sig
för hälsan fast det är helt meningslöst.
Jag går ut på verandan för att se var
oväsendet kommer ifrån. Det är en stor buss som stannat precis utanför huset.
Och massa vita turister väller av.
- De ska ner och besöka krokodilpoolen,
säger du som precis kommit ut och lägger armen om mig.
Jag blir förvånad, det är sällan du rör mig när
andra kan se. Kanske vill du visa att vi hör ihop, att jag inte ska känna mig
ensam när mina landsmän passerar. Att jag inte är som dem.
- Jag hatar det här, säger du.
- Varför då, undrar jag.
- Du ska få se när de kommer tillbaka
sen. Då brukar chauffören kasta ut lite godis och alla skrattar åt barnen som
börjar slåss om karamellerna.
Dina ögon blir ännu svartare och skulle kunna döda.
Jag påminns om att du är uppväxt i en liten by helt beroende av turismen. Du
berättar om hur du skrek ”tjocka mage” efter turisterna när du var liten, om du
inte fick något. Själv har jag har redan slutat ge barnen som springer efter
mig och skriker ”tubab, tubab”, vilket betyder vit eller så ropar de ”give me
some money”.
Och plötsligt är det som jag ser oss utifrån; en
medelålders solbränd kvinna med massa små flätor som når ner till midjan,
iklädd en gul batikfärgad långklänning. Hon står framför ett hus med flagnad
puts, bredvid en lång ung kolsvart man med korta dreadlocks och ögon som
hatar. Jag ser oss som turisterna gör och kan inte låta bli undra vad de tänker
när de ser oss stå där. Lika nyfiken som de, hur det kommer gå.
En vanlig kväll i förorten.
Hässelby Gård en onsdagskväll i novembermörkret.
Det är bara hon och missbrukarna kvar. Alla andra sover och drömmer om en ny
morgondag. Själv har hon slutat drömma. Vaknar lika tom som när hon somnade.
”Kan det inte hända nåt kul snart”, säger hon högt
för sig själv. ”Nåt som skakar om både mig och trafikanterna”. Och i samma
ögonblick skakar hela biljetthallen till. ”Skit, vad händer”, ropar hon men
efter några sekunder stillnar allt igen. Hon bestämmer sig för att kolla nere i
maskinrummet när hon fått ut alla kvardröjande. ”Vi stänger nu, sista tåget har
gått, du får ta nattbuss istället”, säger hon till en som har somnat på träbänken
uppe på perrongen.
När alla är ordentligt utkörda och utelåsta går hon
ner till maskinrummet. Det är som golvet vibrerar därinne fast hon stängt av
rulltrappan. Hon har sett alltför många skräckfilmer men det går inte att va
rädd av sig om man ska jobba här, tänker hon och kommer ihåg filmen de visade
på utbildningen om när det brann i Londons tunnelbana. Hur de gjorde allt fel
när det började brinna i en gammal rulltrappa gjord av trä. Och flera personer
dog. Det är mångas skräck är att det ska börja brinna i tunnelbanan, så det är
bäst hon kollar ordentligt. Kan det va nån sprängning för det nya husbygget i
Hässelby Strand, funderar hon vidare men inte jobbar väl de på nätterna.
Hon sniffar lite, tycker det luktar bränt och ser
plötsligt en undanskymd dörr som det står pannrum på. Allt är väl elektriskt
nuförtiden, tänker hon, inte står det nån välbyggd eldare härnere och skyfflar
kol. Hon provar sin nyckel som oväntat nog fungerar och därinne är det en
spiraltrappa som leder ner i halvdunklet, för lyset fungerar inte. Vilken tur
att det finns ficklampa på mobilen nuförtiden, tänker hon när hon går ner för
trappan. Där tar korridoren till höger och utvidgar sig till ett större rum.
Hon tycker se sig något rött som glimmar i hörnet.
Härnere stinker det, en torr bränd lukt och
plötsligt reser sig håren på hennes armar och hon blir livrädd. Det känns som nån
tittar på henne. Hon har hört att det är tusentals nycklar på vift. Det finns
säkert nån galning som bland dem.
”Hallå, är det nån här”, ropar hon ut i mörkret men
det är bara ekot som svarar ”nån där, nån där”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar