Vill jag skriva? Varför gör jag inte. Sitter som i en bastu. Säkert 35 grader härinne. Pannan helt blöt. Kroppen kokar. Alla datorer susar i mitt huvud. Och spindelharpans högsta svårighetsgrad som aldrig går ut. Fast högeraxeln värker och sova måste jag också. Ska upp tidigt och vara här igen. Ja, ja det går nog.
Men om jag aldrig skriver, vad är det då för mening att komma hit. Fast det är ju trevligt att träffa er och lätt att skriva här för att jag inte tycker det måste vara nån mening med det, eftersom Carina ger uppgifter. Ja, ja det blir nog bra.
Skrivbordet är vitt. Datorn svart och tangentbordet grått. Ingen färg här inte. Utanför exploderar naturen i en orgie av rött, gult och lysande blå kvällshimmel, med rosa och orange. Inga färger skär sig i naturen. Våra konstgjorda gör det. Säkrast att hålla sig till vitt, grått och svart och kanske ett stänk brunt eller om du är riktigt djärv, blått, fast inte lysande, mer åt uniformshållet.
Dämpa dig flicka lilla, ta det lugnt så blir det nog bra till slut. Om två veckor kommer Pierre, dämpa dig, så blir det bra. Hur han nu ska klara sig här? Hur vi nu ska klara oss?
Kom ihåg att äta, sova och röra dig så håller du längre. Gamla bilar måste tas om hand. Hur läge till håller min Toyata? Snart 23 år, gått över 21 tusen mil och hur långt har jag gått. Inga 10 000 tusen steg om dagen här inte. Man måste spara sig, så man håller till pensionen och gärna lite till.
Det blir nog bra ska du se… Det blir nog… Det blir… Det… D…
Gå och lägg dig nu. Bädda ner dig, högst upp i en gul, gammal trävilla, du som alltid drömt om att bo i ett gult hus. Nu kan du för en natt förverkliga drömmen, inte som ditt eget SKB hus - bajsbrunt. Var det den billigaste färgen, de kom över i stort parti? Räckte i alla fall till både Tensta och Bredäng.
Gå och lägg dig och ta ditt ansvar; för alla ouppackade kartonger, alla ouppklarade relationer, alla oförverkligade drömmar, allt i en enda tilltrasslad röra av växtfärgade garner, ditt försök att nå naturens lyskraft. Det enda sättet är att leta reda på en tråd, välja en färg som går att skilja från de andra och börja trassla dig ut. Du klarade ju att trassla ut dina dreadlocks.
Inte vill du att din dotter ska behöva slänga sex containrar efter dig, som vi med pappa, för att inte tal om landet, fyra till. Mest skräp som ingen ville ha. Vad ska en människa med hundra, gamla bildäck till? Några kan ju vara bra, om man ska gjuta en grund men hur många hus planerade han? Det blev en lekstuga som var så liten att barnen fick klaustrofobi och inte ville vara där. Användes istället som skrotupplag för trasiga leksaker och annat. Sen byggde han en friggebod på hälleberget som bredde ut sina vingar, redo att flyga till Sankte Per.
Ingen av oss vet när kallelsen kommer. Bättre att njuta mens tid är, innan alla våra sparade pengar får vingar och flyger till varmare länder.
Fåglarna är på väg till Afrika och du flyttar hit. Jag ser fågelstreck varje dag från min balkong, högt upp på berget. Är nära himlen och Gud. Älskar att det blåser, skingrar min depression en smula. Mina balkonglådeblommor hukar i vinden, vill ner närmare marken och tryggheten men har inget val. Jag är deras härskare, bestämmer över liv och död till frosten tar dem. Alltid nån ovanför dig som bestämmer mer.
Huka i vinden. Det blåser kallt. Vi går mot en ny istid. Undrar om vi människor blir kvar och får en ny planet att leka på eller om vi förädlas till en ny livsform. Hur som helst, blir det bra om du går och lägger dig NU. Hörde du vad jag sa. Tror du att det är du som bestämmer, glöm det. I am the master. Its time to go bed. Dags att släcka ner, dämpa upprörda känslor. Dags att ta tag i ditt liv. Dags att börja nu NU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar