Varför skriva?

Att skriva bok – grund

att vara grundad

i sig själv

i mig

att vara här

jag är just nu

om stationen är lugn och tyst

är det ok

om än lite ensamt

om än lite ensamt

Vad innebär det egentligen att skriva?

att skriva för mig

är att föra handen över pappret

att föra ut orden som far runt

att finna orden jag inte visste jag hade

att skriva är att göra något aktivt

att försöka ta ord inifrån

och ge ut till världen

Varför vill jag skriva?

för att jag kan

för att skapa en mening i mitt liv

för att jag har en röst

och kanske nåt å säga

Vilken genre vill jag skriva i?

jag måste börja med mig själv

och där jag är

sen får jag se vad som händer

om något annat utvecklas

Drömmer du om att bli författare eller är det skrivande som sådant som är motorn?

jag drömde om att bli författare

eller skådespelerska

när jag var liten

nu vet jag inte längre

kanske inte vågar drömma

har jag en motor

en gammal rostig kanske

Poetik

ett stort ord att ta i munnen

fast det bara är mina egna reflektioner över skrivandet

att reflektera

en reflex

ett spegelfragment

av allt som far runt

Fundera över varför du skriver, dina tankar, drömmar, ambitioner, mål och tvivel.

tvivlen är lättast

döper genast om mig till Eva Tvivlaren

vad är det för mening

tror du att du har nåt att komma med

nåt nytt

allt är redan sagt

så mycket bättre dessutom

vem vill lyssna

läsa ditt gnäll

drömmen om det gula huset

att sitta på en blåmålad trapp

ligga i en hängmatta

bara vara

lyssna på havet

fåglarnas rop

finns inte mycket människor i mina drömmar

mest natur

”no man is an island”

så hur det ska gå till vet jag inte

drömmen om den vita prinsen

eller kanske svarta

som ska komma ridande

och vilja ha med mig

”sadla din grå springare och rid iväg” 

som rösten sa till mig i Järna

för länge sen

hästen trampar otåligt

när jag inte kan bestämma

vilka saker som ska med

det där med saker är ju så besvärligt

fri som fågeln vill jag va

allt det där jag inte är

nu fick jag vägglöss också

allt som hjälp för att bli av med

släppa taget

innan jag blir levande begravd

i nån pappers eller klädhög

mål är ett ord jag hatar

ambitioner också

ambitionen är att inte ha några mål

målet är att inte ha några ambitioner

för utan kan jag inte misslyckas

vill ha ett enkelt liv

spela wordfeud passar bra

tänker gör jag

tankar hem mitt liv

summerar

väntar på pension

på att slippa slita för brödfödan

slippa tvinga in kroppen i syntet

väntar på

att gå in i världen

naturen

livet                                    

utan skydd

naken

utan fikonlöv

längtar jag tillbaks till Eden

det förlorade paradiset

mitt eget Shangrila

vem vet

kanske finner jag Adam där

igen.

Att skriva bok – grund

Att vara grundad i sig själv, i mig, att vara exakt här jag är just nu.

Och om stationen är lugn och tyst är det ok, om än lite ensamt…..

om än lite ensamt.

Vad innebär det egentligen att skriva?

Att skriva för mig innebär att föra handen över pappret, att föra ut orden som far runt därinne, att finna orden jag inte ens visste att jag hade. Att skriva innebär att göra något aktivt, att försöka ta ord inifrån mig och ge ut till världen.

Varför vill jag skriva?

För att jag kan. För att skapa mening i mitt liv. För att jag har en röst och kanske något att säga.

Vilken genre vill jag skriva i?

Jag måste börja med mig själv och där jag är, sen får jag se vad som händer, om något annat vecklar ut sig

Drömmer du om att bli författare eller är det skrivande som sådant som är motorn?

Jag drömde om att bli skådespelerska eller författare när jag var liten. Nu vet jag inte längre. Vågar jag drömma? Har jag verkligen en motor? En gammal rostig kanske.

Poetik

Är ett stort ord att ta i munnen fast det bara är mina egna reflektioner över att skriva. Att reflektera. En reflex, ett spegelfragment av allt som far runt.

Fundera över varför du skriver, dina tankar, drömmar, ambitioner, mål och tvivel.

Tvivlen är lättast. Döper genast om mig till Eva Tvivlaren. Vad är det för mening, tror du att du har nåt att komma med, nåt nytt, allt är ju redan sagt och mycket bättre dessutom och vem vill lyssna, läsa ditt gnäll.

Drömmen om det gula huset, att sitta på en blåmålad trapp, ligga i en hängmatta och bara vara. Lyssna på havet eller fåglarnas rop. Finns inte många människor i mina drömmar, mest natur men ”no man is an island”,  så hur det ska gå till vet jag inte riktigt.

Drömmen om den vita prinsen eller kanske svarta, som ska komma ridande och vilja ha  mig. ”Sadla din grå springare och rid iväg” som rösten sa till mig i Järna. För länge sen. Hästen trampar otåligt, när jag inte kan bestämma vilka saker som ska med.

Det där med saker är ju besvärligt. Fri som fågeln ville jag va och allt det där jag inte är och nu fick jag ju vägglöss också, allt för att hjälpa mig att bli av med. Släppa taget, innan jag blir levande begravd bland mina pappers - och klädhögar.

Och mål är ett ord jag hatar och ambitioner också. Ambitionen är att inte ha några mål eller målet är att inte ha några ambitioner.  För utan kan jag inte misslyckas. Vill ha ett enkelt liv, att spela wordfeud skulle passa.

Men tänker det gör jag. Tankar hem mitt liv. Summerar och väntar på pensionen, på att slippa slita för brödfödan, att slippa tvinga in kroppen i syntet. Väntar på att gå in i världen, naturen, livet - utan skydd.

Naken, utan fikonlöv längtar jag tillbaks till Eden, det förlorade paradiset, mitt eget Shangrila och vem vet, kanske finner jag Adam där. Igen.