Mötet.
Han hade aldrig riktigt försvunnit ur hennes tankar och
drömmar. Den största kärleken. Så hon bestämde sig.
Tog en taxi till Rastagarden och frågade efter Pah. Blev
visad in.
-
Du kanske inte kommer ihåg mig men jag känner
Pierre. Vi sågs här en kväll för åtta år sen. Nu undrar jag om du har hans
nummer i Tyskland.
-
Han bor här nu. Granne med mig. Om jag får ditt
nummer kan jag ge honom det, så ringer han nog imorgon.
Och jag lämnar numret och tar taxin tillbaks till hotellet
men precis när är framme kommer jag på att jag nog gett ut det gamla simkortets
nummer, så jag åker tillbaks och precis så var det.
Nästa dag ringer min telefon och jag hör ett skratt och du
säger: hör du vem det är och jag vet ju och vi stämmer träff. Jag ska gå av i
en korsning och gå stora vägen till vänster så kommer du gå från ditt hem och
möta mig.
Och det är mitt på dagen och vägen är full av människor och
färger och lukter. Och du kommer gående. I shorts och mycket längre
dreadslocks. Jag känner inte igen dig men förstår av ditt stora skratt att du
är du. Till och med rösten är annorlunda och jag är förundrad att jag lyckats
glömma ditt utseende, fast du betytt allt.
Du frågar om jag ska följa med till Senegal nästa dag och
jag säger ja fast jag vet att jag kommer bli sjuk där och det blir jag också.
Jättesjuk av att äta räkor som stått framme hela dagen och väntat på oss när vi
fick punktering i the middle of nowhere och din bror snackar hela tiden i
bilen. Ni är inte direkt sams och jag försöker placera mig nånstans i mitten och
sen blir nu så osams att du hoppar ur bilen i farten och jag följer med och vi
är mitt i djungeln och går och går och går och du är så arg men jag tycker det
är vackert och ganska kul. Vi är ju på en väg och nån gång ska det väl komma en
bil.
Och du säger att timingen inte var rätt förra gången men nu
så och du verkar mer förtjust och varför är det aldrig balans och efter några
dagar åker jag hem och det är längre mellan Sverige och Gambia, än Sverige och
Tyskland men så småningom får du komma hit men då är det redan försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar