Ängbyplan.

Jag suger åt mig av den gula färgen. Försöker fylla på alla förråd så det ska räcka till sommaren. Gult inte alls fult. Att få bada i gult. Leva i en gyllene värld. Är det framtiden?

Igår passerade en kille som berättade att Jesus kommit till honom i isoleringscellen. På riktigt. Hans mörka ögon släpper mig fortfarande. Jag berättade om honom för min syster och hon sa: Det kanske är Jesus vi ska söka efter.

Jag undrar vem som får möta honom? Kommer han till de som tror tillräckligt, till de som mest behöver och lider eller är det bara slumpen som avgör? Kanske svårt för honom att hinna med att visa sig för alla. Jesus är nog guld i alla fall.

Själv är jag mörkblå just nu. Klädd i en kinesisk syntetuniform jag misstänker är full av gifter. Företaget gick ut och sa att det inte var så men varför skulle de ens behöva redovisa siffror? Jag tvättar och tvättar och försöker ha ett linne närmast kroppen.

Varför kan jag inte också va gul? Har alltid velat bo i ett gult hus men mest bott i bajsbruna. Tror SKB hade nån slags mängdrabatt på den färgen.

Annars har regnbågen kommit till mig i spärren de två sista dagarna. En bro mellan jorden och kosmos. Min förberedelse för döden kanske. Att öppna upp mig mer och mer andligt när kroppen fallerar, krackelerar och spricker sönder, knakar och stretar emot.

I tanken klättrar jag längst upp i björken utanför och dansar med i dess dans. Ser människans stretande från ovan, får ett helikopterperspektiv och inser att det mesta inte är så viktigt som jag tror.