Om utgivning och drömmanus.

Om utgivning.

När jag såg den här uppgiften kände jag bara nej.  Att skicka in något till ett förlag känns bara väldigt långt bort i tiden.

Jag kom ihåg när vi besökte Wahlström & Widstrand med min skrivargrupp för sjutton år sedan och fick höra att det bara nån promille eller nåt sånt som antogs. För att trösta oss sa vår lärare att vi som gått skrivarkurs hade större chans.

Så istället för att ta kontakt med något förlag letade jag fram några exemplar av tidningen ”Skriva” från 2014 och hittade lite matnyttigt.

I sept/okt numret får fem förläggare frågan vilket som är deras drömmanus och här kommer svaren.

Dorotea Bromberg, på Brombergs förlags vill ha en samtida svensk berättelse om hur vi lever idag. Bra personporträtt, en trovärdig miljöbeskrivning och en historia som inte går att släppa för att vi måste veta hur det går för huvudpersonerna, som vi inte kan skiljas ifrån. En modern Madame Bovary.

Dag Hernried på Alfabeta vill bli överraskad. Han vill ha ett manus som slår honom med häpnad, som inte liknar något han sett förut. Det är viktigt att författaren har en egen röst och utgår från något hen kan.

Helene Atterling på Wahlström & Widstrand vill läsa något som sticker ut ur bruset med egen författarröst. Hon vill att hennes förväntningar ska komma på skam och hennes horisonter vidgas.

Det finns för lite läsare, tycker Adam Dahlin, litterär chef på Forum. Förlaget får in så många lovande manus som han är tvungen att tacka nej till på grund av platsbrist. Att refusera är det värsta han vet.

Håkan Bravinger, förläggare på Norstedts vill ha in starka berättelser som är övertygande skrivna med starka personporträtt. Gärna med temat ”kärlek på ålderns höst”. Det är sällan den första boken som är den bästa, vanligare att den fjärde eller åttonde boken blir bäst. Förlaget måste kunna se vem som så småningom kan skriva drömmanuset.

I ”Skrivas” maj / juni nummer ägnas åtta sidor åt egenutgivning. Att den ökar är alla överens om men många förlag oroar sig för att det kan gå ut över kvaliteten. Däremot tycker Kristina Svensson, en av grundarna till intresseorganisationen Egenutgivarna, inte att de konkurrerar med de traditionella bokförlagen utan med Ikea, tv-spel och trädgårdsarbete. Hon tror att egenutgivningen i bästa fall leder till att läsandet ökar och det vinner ju alla på.

Det har blivit billigare att trycka upp böcker och lättare att nå ut.  Emelie Schepp lyckades sälja sin kriminalroman i 40 000 exemplar utan att ha något förlag i ryggen. Det hjälpte naturligtvis att hon är reklamare och ordnade massa jippon i Norrköping där boken utspelade sig. Men inför uppföljaren erbjöds hon ett kontrakt med Wahlström & Widstrand som hon efter moget övervägande sa ja till.

Bonniers har också funderingar på att ge sig in leken med en egen plattform för självpublicering. De har en projektgrupp som jobbar för att ta fram en prototyp som skulle varit klar till sommaren. (Har inte kollat upp hur det gick).

Vad kostar det då att ge ut en egen bok?

Om du gör allting själv och inte trycker upp nån bok alls förrän den är såld, så behöver det inte kosta nåt alls.  Anlitar du däremot proffs under processen; lektörer, redaktörer, skrivcoacher, marknadsförare, trycker upp böcker etc  så kan du komma upp i 100 000.

Jag talade med en väninna till mig, Karin Swanström som gett ut tre böcker. Den första boken om frigörande dans tryckte hon upp själv och eftersom den blev recenserad av bibliotekstjänst, så hamnade den på flera bibliotek. Och när hon skulle trycka upp flera exemplar av den fick hon kontakt med Recito förlag, där hon också tryckte upp sina två följande böcker. Hon har inte tjänat några stora summor men det har gått plus i alla fall.