En omöjlig kärlek.

Du ger mig en komplimang att jag dansar bra men jag viftar bort dig. Så där som jag lärt mig göra, för att få va ifred.

Nästa gång möts vi en uppförsbacke. Jag blir presenterad för dig och säger de vanliga fraserna. Du är ovanligt lång och mörk med rastaflätor. Redan där bestämmer du dig för att vi ska gifta oss, men det vet jag ännu inget om.

Tredje gången vi möts är på stranden. Du sitter tillsammans med Helen, som jag mötte på planet och en svart tjej. Jag går fram för att säga hej och du börjar prata direkt. Jag blir lite förvånad att du talar som om vi redan känner varann, jag kommer inte ens ihåg att vi har setts.

Nån kommer fram med fruktsallad, du matar mig och när nån tar fram en kamera, lägger du armen om mig, lutar ansiktet nära och ler stort. (Tror det är det foto vi ser mest kära ut, av alla hundratals jag har kvar).

Sen tänker jag promenera hem förbi golfbanan. Du erbjuder dig genast att följa med och jag tänker att det blir nog bra, så jag kan gå utan att bli störd av nån annan. Och vi går och har massor att prata om. Det finns mycket att berätta. Jag bor hos en arbetskamrat, vars brorson var den som presenterade oss. Han fick i uppdrag att valla mig runt. Du är fiskare och är just nu emellan båtar.

Precis när vi passerar ett gigantiskt mangoträd, svänger du av och öppnar en liten port i muren. ”Följ med in och säg hej till min familj”, säger du och jag har inget val.

Nu blir jag presenterad för den ena brodern och systern efter den andra. Din mamma, som du är väldigt lik, talar inte alls engelska, utan bara ler. Din pappa jobbar på ett hotell och han förhör mig lite. ”När kom du hit, har du varit här förr”. Alla syskonens namn passerar rakt igenom mitt huvud, eftersom pappan har en ”second wife” är det hur många barn som helst.

Du följer mig hem, vi stämmer träff på kvällen och går till ”Sinatras” för att lyssna på musik. Där tar du min hand och försöker kyssa mig men jag vänder bort huvudet och du börjar tala på ditt eget språk, till Gud, förstår jag senare. Om jag ska bli kvinnan i ditt liv eller inte? Och jag får reda på att du ville presentera mig för din familj, innan vi startade nåt och jag frågar vad du skulle gjort om de inte accepterat mig men du är vuxen, säger du men det gjorde allt enklare att de tyckte om mig. ”Din pappa kan inte ens kyssas”, berättar du vidare.

Du följer mig hem på kvällen och äntligen kommer kyssen. Länge, står vi i skuggan tryckta mot järnstaketet. Och porten är låst, så du får hoppa upp och svinga dig över det höga staketet och öppna för mig från insidan.

Några månader senare är vi gifta, borgerligt i rådhuset. Helt surrealistiskt i ett litet rum med en ointresserad kvinna med vit peruk, ett arv från kolonialtiden och en helt inplastad dator som rummets viktigaste ägodel. . Jag, iklädd en fantastisk turkosvit prinsessklänning och du har lånat vita kläder av din kusin. Vårt lyckliga bröllopsfoto hängs upp på alla väggar i din familjs hus.

Många år senare, efter oräkneliga gräl och när tredje kniven visar sig skickar jag in skilsmässopapprena. Kanske är jag fortfarande gift därnere i Afrika men i Sverige dansar jag lyckligt vidare som skild. Och du är nu omgift, har fått tre söner och säkrat din plats i himlen.