”Kan det inte hända nåt kul snart”,
säger hon högt för sig själv. ”Nåt som skakar om både mig och trafikanterna”.
Och i samma ögonblick skakar hela biljetthallen till. ”Skit, vad händer”, ropar
hon men efter några sekunder stillnar allt igen. Hon bestämmer sig för att
kolla nere i maskinrummet när hon kört ut alla kvardröjande. ”Vi stänger nu,
sista tåget har gått, du får ta nattbuss istället”, säger hon till en som har
somnat på träbanken på perrongen.
När alla är ordentligt utkörda och
utelåsta går hon ner till maskinrummet. Det är som golvet vibrerar därinne fast
hon stängt av rulltrappan. Hon har ju sett skräckfilmer men det går inte att va
rädd av sig om man ska jobba här, tänker hon och kommer ihåg filmen om när det
brann i Londons tunnelbana. Allas skräck är att det ska börja brinna ordentligt
i tunnelbanan, så hon tänker det är bäst att kolla ordentligt. Kanske sprängde
de för nya husbygget i Hässelby Strand men är väl sent på natten. Hon sniffar
lite, luktar det inte lite bränt och ser plötsligt en undanskymd dörr som det
står pannrum på. Allt är väl elektriskt nuförtiden, tänker hon, inte kan det
stå nån välbyggd eldare här och skyffla kol. Jag kan alltid prova om min nyckel
går och konstigt nog öppnas dörren och därinne är den en spiraltrappa som leder
rakt ner i halvdunklet för lysknappen fungerar inte. Hon tycker det är
spännande att utforska nya rum och vilken tur att det finns ficklampa på
mobilen nuförtiden, tänker hon när hon går ner för trappan. Är det inte nåt
rött som glimmar därinne i hörnan och härnere luktar det starkt, inte riktigt
bränt och plötsligt reser sig håren på hennes armar och non blir livrädd. Det
känns som nån tittar på henne. Hon har hört att det är 10 000 nycklar utdelade.
Det finns säkert nån galning bland dem.
- ”Hallå, är det nån här”, ropar hon ut i mörkret och
ekot svarar ”nån här, nån här”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar