är öronbedövande
Rulltrappebanden mullrar på avstånd, överväldigande
faller mot mig
och nästan paralyserar.
Jag som skulle skriva romanen,
jag inte vet nåt om.
Jag som skulle lära känna huvudpersonen mer,
känner inte ens mig själv.
trots att jag stängt både luckan och dörrarna.
Det är klart lite tråkigt att sitta här efter midnatt AC fungerar inte, sedelmaskinen är avstängd
och nästan inga trafikanter leder till en ovanlig tystnad.
Bara min kontorstol som knarrar när jag byter ställning
och ett tåg som kommer in under mina fötter var tionde
minut.
Får jag ha det så här bra och ändå få betalt?
och veta att hemresan tar minst 1,5 timme.
Att morgondagen blir värre. Ännu mer centralen.
Sen ledig tre dagar
som en hägring i öknen
bland perronger och tunnlar
Som en ouppnåelig oas.
Då ska jag sola, bada, tvätta,
försöka äta
och bara vara människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar