Är blåsippor meningen med mitt liv?

Jag har alltid varit fascinerad av blåsippor men i år har jag varit ute och tittat på dem i flera veckor, sen jag letade upp första knoppen. Snart är de på utblomning, så färgen har skiftat från den djupare blå till mer lila. Sen finns de ju i alla färger och former i mina trakter.

Funderar över meningen med att leva: att göra gott, betyda något för andra, syssla med nåt meningsfullt, försöka vara nöjd. Tänker att det är viktigt att våga va levande och tillräckligt modig. Känns ibland som jag måste skapa meningen med mitt liv varje dag. Tanken från igår att tunnelbanan äter upp min själ lever kvar.

Det är nåt helt osannolikt med de skira, lysande sipporna som letar sig upp bland vissnade eklöv. Det år som om himlen släppt ner droppar av gudomligt ljus för att väcka jorden till liv efter vintern. För att väcka mig till liv kanske.

Idag ville jag måla blåsippsskogen men det var för mycket dån av stark vind och jag var oförmögen att få fram det jag såg. Akvarellen blev som jag kände mig men imorgon är ny.

Sov gott.