Läpparna omsorgsfullt utformade. Okyssda av vardagens slit.
Den ljusgröna färgen växer in i mörkret.
Det finns något hon ännu inte förstått. Det finns något som fortfarande väntar. Det finns.
En puls vi alla delar.
tisdag 5 februari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nya collage och en gammal text
Hon knäpper på teven men hittar inget som intresserar på de fyra kanalerna hon betalar för. Och diskar lite planlöst men tänker sen att de...
-
Hackspetten hoppar upp och ner på stammen. Verkar lika gärna gå baklänges. Mina vänner fåglarna syns tydligt igen. Aspen har inga blad kva...
-
Fri Att vara fri och lätt och följa stigen ner till havet urmodern som väntar när allt annat tjorvar sig att följa stigen böja ner ... -
hej anna du frågade vad jag vill göra i resten av mitt liv vad jag vill och vad jag har förmågan att göra är inte alltid samma sak ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar